Bort med nostalgin

Låt oss tala klarspråk. Jag är inte lika galet entusiastisk över Europride 2008 som jag var över Europride 98. Då hade jag ju jobbat med Pride-organisationen sedan Bill Schiller kallade det allra första planeringsmötet 1996, för att sedan hoppa av våren innan och låta mindre trötta ta över. Jag var insyltad, insatt och lättad att det blev precis lika bra som vi hoppades från början.

Nu är jag för en gångs skull kär och osingel under Pride och rent allmänt sett hemskt nöjd med livet bara jag får vistas i skogen och samla bär och göra typ sylt. Å andra sidan börjar jag dras in i Pride-spiralen, det verkar redan vara på g. Jag är inte euforisk som jag var 98 eller som Niklas Hellgren var igår men nu har jag åkband och dogtag och programhäfte och kanske inte ens slutar blogga.