PridePark -98 var en kopia av PrideTown på Köpenhamns Europride 96. På 10 år har den glömt sin föregångare, växt och likt Fuldesigns rekorddocka från förra året är den inte riktigt lagom. Men den är ändå något slags hem. Jag är inte där för schlagern (det är ju torsdag och Charlotte Perrelli sjunger in mig) utan för slumpmässiga möten, de blir fler än slagdängorna. Carlos jobbar, Micke tokdokumenterar, C och G gosar, det gör även Bill och hans pv, och G och F, jag tycker de är gulliga allihopa, Masn förfasas över Linda Bengtzing, Göran håller minnet av -98 vid liv, och Pernillas barnkläder säljer som hallongrottor. Nuri Harun Ateş sjunger My Way på franska i den nya lummiga kulturdelen - här är det PrideHouse på gräs och känns heltigenom rätt. Parken på Tanto BP kan ändå funka några år till (men fortsätt trycka på Skeppsholmen, människor).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar