Det har inte varit såhär blött sen Homofestivalen (salig i åminnelse) 1997. Nåja, jag kom sent, vinkade till folk på allehanda flak och (efter visst spring på Norrmalms gator och visst velande över huruvida jag kunde komma undan med att joina Anarkafeministerna eller Defekt Idyll Subjekt Fête eller björnarna igen) slog följe med Regnbågsfamiljerna. Där gick Pia som var idealiskt trevligt sällskap, paraden blev en lång konversation om livet och tillfälligheter, med en regbågsparaply, både bildligt och på riktigt, som inramning. Bloggar-Niklas var där med hans familj i samma sektion, han finns också med bland bilderna däruppe.
Parken hade visst någon torr timme eller två men för det mesta fortsatte vattnet att forsa ner på ett folk nu till största del klätt i sponsorsutdelade orangea plastfodral. Jag hade regnrocken och blev mest bara blöt om baken när jag satt ner med lunchmacken och lyssnade på Pia Johansson, Ann Petrén och Rikard Wolff samtala om att spela homo för lättstötta. Kulturscenen hamnar under kategorin 'hade inte kunnat hända -98', liksom det fantastiska pysseltältet intill. Med experthjälp från volontären Peter gjorde jag en egendesignad t-tröja som nu ligger på tork. Motivet? Låt oss säga att jag fortsätter inventera den queera astronomins möjligheter inför sammanträffandet Stockholm Pride 09/IYA09. Jag var redo att kila för kvällen men det fanns mer. På pappret var artistbokningen Martha Wash, ena halvan i Weather Girls, potentiellt dödstråkigt. Men med Tantos grusplan en brun ocean och regnet lika ihållande som under hela kvällen kändes det totalt rätt att hänga med och vråla 'It's raining men' för full hals.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar