Sunday 2 August 1998, 21.35

Stockholm returns gently to its new normality, and so do I. Kind of. EuroPride is still a big topic of conversation among the people I meet - last night's little gathering at Spisa hos Helena had us comparing notes from different points in the parade, and exchanging views about transsexuality, in way way we wouldn't have done three weeks ago. In a place most of us wouldn't have even been in three weeks ago. I keep running into people I got to know during EuroPride, people I got to know better during EuroPride, and people who've changed from just friends to really good friends as a result of EuroPride. And again, this must be happening all over Stockholm. If not elsewhere - but then the Gay Games have started in Amsterdam (kudos to Swedish radio P3 for an excellent item in 'Radio Europa' today), so that'll set another wave of good things in motion.

Looking back I regret terribly not going to the seminar 'The Multisexual Society'. I really hope somebody's written a good account of it somewhere, so the rest of us can be in on what happened when Stephen Whittle and Petra Östergren and Don Kulick and Carol Queen and Alexander Bard were all there in the same room. I also never made it to the Quilt in Hagaparken, or the Tom of Finland exhibition, or Kalle Hamm's 'Party Size', and I am still an SLM virgin. Mind you, I've got a lovely pile of lesbian books to read now (loaned from Ann, natch) and intend to look more into things butch (and femme, for the sake of balance). And heavens, I had one gay male friend come out to me as a another butch wannabe this week. Should we start a support group? A branch of LASH? Or a rock band?

There's a lot of talk about next year, too. Contrary to two pernicious rumours, London EuroPride '99 is on, and RFSL Stockholm does intend to be involved in organising next year's pride festival in Stockholm. Which clearly can't be called 'Homofestivalen' any longer: our bi and trans brothers and sisters are here to stay. It's going to be an exciting autumn, anyway, even before we stop partying like it's 1999 and start partying because it's 1999. Ugh, cheap joke. Put it down to post-EuroPride something-or-another...

Mot Europride 2018

Cunigundornas mammors långkörare drugbingo är klassisk dragshow kryddad rikligt med inslag av (som mamma-Eva beskrev det) 'förnedrings-tv'. Hånandet är nog inte speciellt queert men i och med att det är tre dryga kärringar i folkdräkt som gör det är det svårt att hålla koll på vad som är pk och vad som inte är det. Det är väldigt roligt, jag sitter med Ingemar och vi delar bingobrickor. Jag tvivlar på att det är kul för alla, men mycket talar för att bakom mammorna finns tre hjärtan på ungefär rätt ställe. Konceptet är numera så pass inarbetat att några i publiken lyckas spela med och höjer stämningen ännu ett snäpp.

Carlos och jag pratar om möjliga teman för nästa års Stockholm Pride. Jag har en idé, styrelsen har flera, allt skulle mycket väl kunna rulla på åt samma håll. Vi pratar om hbt-politik efter könsneutralt äktenskap och kanske var Tiina Rosenbergs invigningstal ett riktmärke för det.

Äntligen hittar jag Camilla, tio år senare, det blir fototillfälle och idel 'det hade inte kunnat hända -98' och 'det har inte hänt ett smack på 10 år'.

Jag säger hej då till volontärerna på vägen ut och blir lite rörd, Pride i Stockholm gör fortfarande det. 10 år senare är det ett gigantiskt volontärarbete fortfarande, och jag avundas inte parknedmonteringen i regnet.

Ska jag fortsätta blogga om tio år under Stockholm Europride 2018? Kanhända. Men jag tror att nästa svenska Europride blir i Malmö eller Göteborg, städer vars egna pridefestivaler växer allt starkare och bör ta över efter stockholmskonceptet. Som är fantastiskt men behöver konkurrens.

Absolutely soaking wet

Det har inte varit såhär blött sen Homofestivalen (salig i åminnelse) 1997. Nåja, jag kom sent, vinkade till folk på allehanda flak och (efter visst spring på Norrmalms gator och visst velande över huruvida jag kunde komma undan med att joina Anarkafeministerna eller Defekt Idyll Subjekt Fête eller björnarna igen) slog följe med Regnbågsfamiljerna. Där gick Pia som var idealiskt trevligt sällskap, paraden blev en lång konversation om livet och tillfälligheter, med en regbågsparaply, både bildligt och på riktigt, som inramning. Bloggar-Niklas var där med hans familj i samma sektion, han finns också med bland bilderna däruppe.

Parken hade visst någon torr timme eller två men för det mesta fortsatte vattnet att forsa ner på ett folk nu till största del klätt i sponsorsutdelade orangea plastfodral. Jag hade regnrocken och blev mest bara blöt om baken när jag satt ner med lunchmacken och lyssnade på Pia Johansson, Ann Petrén och Rikard Wolff samtala om att spela homo för lättstötta. Kulturscenen hamnar under kategorin 'hade inte kunnat hända -98', liksom det fantastiska pysseltältet intill. Med experthjälp från volontären Peter gjorde jag en egendesignad t-tröja som nu ligger på tork. Motivet? Låt oss säga att jag fortsätter inventera den queera astronomins möjligheter inför sammanträffandet Stockholm Pride 09/IYA09. Jag var redo att kila för kvällen men det fanns mer. På pappret var artistbokningen Martha Wash, ena halvan i Weather Girls, potentiellt dödstråkigt. Men med Tantos grusplan en brun ocean och regnet lika ihållande som under hela kvällen kändes det totalt rätt att hänga med och vråla 'It's raining men' för full hals.

Med regnbågsflaggan som paraply

Stockholm är lite väl blött såhär inför paraden. Nu är det bara en fråga om vad jag ska ha på mig. Jag lärde mig redan 1998 hur pass osynlig jag blir paraden, där rök illusionerna, så det spelar inte så stor roll vad det blir för kläder. Till och med förra årets orienteringsdräkt passerade nästan obemärkt. Regnrock och regnbågsflagga kanske.

Mer om igår sen kanske. Under tiden kan ni fundera på följande:

(1) Bokstavskändisskap: Ni vet vad en A-kändis är, och en B-kändis. C-kändis kan man också tänka sig, och med varje bokstav ökar såklart antalet drabbade. Vilken bokstav har då ditt eget kändisskap?

(2) Bögjaveltal: Boken och livsstilskonceptet Bögjävlar har ju fem författare tillika bloggare: Stefan, Tomas, Petter, Daniel och Roger. Som ena pojkbandet liksom. Andy Gunnarsson brukar betecknas som den sjätte bögjäveln. Igår kväll var jag så pass oförskämd som att fråga nån om han kanske var den 13:e bögjäveln. Så frågan till er lyder: Vilken bögjävel i ordning är du? Motivera gärna.

Friday 31 July 1998, 07.25

Picked up my newly-developed photographs yesterday and discovered to my chagrin that I am not going to be the next Elisabeth Ohlson. In fact, many wonderful pictures didn't come out at all, because I forgot to ask Håkan how to change the settings on Ann's camera from 100 to 200 ASA. Others were spoiled by camera shake. The good ones are good, though, so if I can get my hands on a scanner I'll check with my, ahem, models and post some here.

I also managed to check out my last EuroPride exhibition, Charlotte Eliasson's 'Butch/Femme' att Vägg Sex/7 on Götgatan. Also much better portraits than mine – bi and lesbian women from real life in Sweden, honest pictures, serious and thoughtful.

Pojkarna vaknar (kanske)

Sent omsider upptäcker bögarna Tiina Rosenberg.

10 år i Parken

PridePark -98 var en kopia av PrideTown på Köpenhamns Europride 96. På 10 år har den glömt sin föregångare, växt och likt Fuldesigns rekorddocka från förra året är den inte riktigt lagom. Men den är ändå något slags hem. Jag är inte där för schlagern (det är ju torsdag och Charlotte Perrelli sjunger in mig) utan för slumpmässiga möten, de blir fler än slagdängorna. Carlos jobbar, Micke tokdokumenterar, C och G gosar, det gör även Bill och hans pv, och G och F, jag tycker de är gulliga allihopa, Masn förfasas över Linda Bengtzing, Göran håller minnet av -98 vid liv, och Pernillas barnkläder säljer som hallongrottor. Nuri Harun Ateş sjunger My Way på franska i den nya lummiga kulturdelen - här är det PrideHouse på gräs och känns heltigenom rätt. Parken på Tanto BP kan ändå funka några år till (men fortsätt trycka på Skeppsholmen, människor).